Elisabeth Wickström Instruktör MBSR

Elisabeth jobbar som leg. psykoterapeut på HOPE Psykoterapi i Lund och har gått kursen Instruktör MBSR. Vi ställde några frågor om hur hon använder mindfulness i sitt jobb som psykoterapeut efter att ha gått kursen instruktör MBSR.

Varför valde du att vidareutbilda dig inom mindfulness?

– Jag tycker att mindfulness är en av de mest effektiva metoderna till att komma i kontakt med mig själv men också att ge mig själv möjligheten att fokusera på det som är det väsentliga och att se verkligheten som den är. Att hålla fokus. Jag är tacksam för att utbildningen var upplevelsebaserad, eftersom den verkliga förståelsen för mindfulness endast kan nås så. Att bara läsa sig till en upplevelse blir svårt.

Hur använder du mindfulness i ditt arbete?

– Jag har en hel del patienter som har svårt att beskriva sina känslor i kroppen och har svårt att förstå att det är så vi förnimmer känslor. Det vill säga att många patienter har tappat kontakten med sin egen kropp. Som ett sätt att hjälpa dem att närma sig sina känslor, använder jag mig en hel del av mindfulness värdeneutrala vokabulär, dvs. när en känsla är på väg upp kunna bli medveten om att det trycker, spänner, fladdrar, pirrar, varmt, kallt, tomt, osv.

”Syftet är att patienter ska få möjlighet att öka kontakten med sina känslor så att de också får möjlighet att få kontakt med sina grundläggande behov.”

– Det är ett väldigt bra sätt att patienter får möjlighet att öka sin medvetenhet om hur känslor känns i kroppen, utan att värdera det och att på så sätt bli medveten om att de, (vi alla) har känslor i kroppen, i princip hela tiden. Syftet är att patienter ska få möjlighet att öka kontakten med sina känslor så att de också får möjlighet att få kontakt med sina grundläggande behov.

Hur använder du mindfulness i psykoterapisamtal?

– Lika viktigt som att hjälpa patienter med detta är att jag själv är medveten om hur det känns i min kropp. Vilka förnimmelser, känslor, tankar kommer i mig i relation till patienten. Ofta när jag lyckas att vara närvarande med patienter, här och nu, kommer samma känslor i mig som är på väg upp i patienten. Det blir ofta en säker information i mig, dvs. att kunna lita på det som händer i mig också händer i patienten. Jag tycket att jag blir en mycket bättre terapeut om jag allt mer försöker lita på denna information, istället för att ta omvägen via hjärnan och försöka tänka ut vad som händer inom patienten.

”Vilken enorm skillnad det blir att vara närvarande här och nu istället för att ”fly” till dåtiden eller framtiden i form av bl.a. oro, grubbel, ältande och ångest.”

– Min allra största behållning av mindfulness är mina egna upptäckter kring de olika övningarna. Vilken enorm skillnad det blir att vara närvarande här och nu istället för att ”fly” till dåtiden eller framtiden i form av bl.a. oro, grubbel, ältande och ångest. Jag vet att detta hjälper mig och att jag ofta efter en sådan övning inser att jag ser på verkligheten på fel sätt och tolkar och läser in saker som jag egentligen inte har någon aning om.

”You don’t have to like it, you just have to do it”

– Trots alla positiva saker med mindfulness är ändå utmaningen att verkligen göra det regelbundet. Varför måste motståndet vara högt även fast jag vet alla positiva sidor med mindfulness? Jag kan ibland komma på mig själv att jag argumenterar med mig själv att jag ska vänta på det rätta tillfället, eller bara att jag ska göra det sedan. Som om ett tillfälle längre fram skulle vara bättre än nuvarande tillfälle? Kanske är det som Jon Kabat Zinn säger ”You don’t have to like it, you just have to do it”