Ulrika Linse Strömland Instruktör MBSR

Berätta lite om din bakgrund och vad du jobbar med?

Jag heter Ulrika Linse Strömland och jobbar som psykolog sedan 25 år tillbaka. Jag är också legitimerad psykoterapeut inom KBT, handledarutbildad och specialist i klinisk psykologi. Sedan åtta år jobbar jag på Studenthälsan i Lund.

I mitt arbete förebygger och behandlar jag lindrig-måttlig psykisk ohälsa hos studenter vid Lunds universitet. Jag arbetar mest med de internationella studenterna, men även en del svenska. Arbetet består i psykologisk behandling, gruppverksamhet samt föreläsningar och kurser. Jag handleder också psykologstudenter och en del verksamheter inom Region Skåne, t ex Ungdomsmottagningar och Första Linjens Barnpsykiatri. Tidigare har jag jobbat inom barn- och ungdomspsykiatrin samt utomlands som skolpsykolog på internationella skolor, med barn och föräldrar från hela världen.

Jag förmår lyssna och ta in patientens upplevelser på ett mer aktivt, tålmodigt och genuint vis.

Nyligen gick du vår Instruktörsutbildning i Mindfulness – Mindfulnessbaserad Stressreduktion, MBSR.

Hur har kursen bidragit till ditt yrkesliv?

Den har hjälpt mig att förhålla mig annorlunda under patientsamtalen. Speciellt till de patienter där det händer mycket i relationen och energin går åt till att förhålla sig till själva situationen. Framförallt allt har jag lärt mig att inför och under dessa möten kunna grunda mig själv. Ibland gör jag en kort övning, till exempel Andrum, men oftast försöker jag bara grunda mig via fötter, sits och andning.

Hur har utbildningen förändrat dig i mötet med andra?

Jag har fått mer kontakt med mina egna tankar och känslor. Det gör att jag förmår lyssna och ta in patientens upplevelser på ett mer aktivt, tålmodigt och genuint vis. Jag är mer närvarande i samtalet och vågar stanna längre i tystnaden. Jag rusar inte bara vidare till nästa fråga eller försök till lösning. Vanligtvis intervenerar jag mer via känslor och kropp, mindre ofta via tankar, intellekt och huvud. Öppenheten och den ständiga närvaron gör mig stundtals sårbar. Å andra sidan har jag nu sittställning och andning att återvända till som en trygg bas. Det gör att jag kan återfinna känslan av stabilitet och trygghet.

Att vara så intensivt närvarande i varje möte gör mig ibland också tröttare ­– jag tar ju in och upplever mer i varje samtal och har inte samma hjälp av autopilotens färdiga respons. Å andra sidan har jag noterat att jag sparar energi då interventionerna blivit mer genomtänkta och genuina. Jag har också upptäckt att efterarbetet/journalföringen blivit mindre krävande eftersom jag kunnat vara mer närvarande under samtalet. I gruppsituationer, till exempel i handledningssituationer, blir jag inte lika ofta indragen i gruppens energi och processer. Jag kan ta ett steg tillbaka och pendla mellan närhet och distans på ett mer medvetet sätt än tidigare.

Vad har denna personliga utveckling betytt för dig på arbetsplatsen?

Jag upplever att jag förhåller mig annorlunda till stressen och kraven. Genom att grunda mig själv via sittställning och andning vågar jag tydligare ta ställning och uttrycka avvikande åsikter. Jag upplever också att jag har ett val – jag kan gå in och ut ur besvärliga situationer på ett mer medvetet sätt. Förut var jag mer responsiv. Nu stannar jag upp, noterar inre och yttre skeenden och kan därefter välja hur jag vill agera.

Hur har kursen påverkat dig på det privata planet?

Jag har fått en stundtals bättre kommunikation med min familj. Framförallt med min tonårsson. Vanligtvis reagerar jag på hans agerande med oro, ilska, frustration. Numera stannar jag upp, landar i kontaktpunkterna, stillar mig och förmår agera mer konstruktivt. Det får ofta till följd att jag får en lugnare reaktion tillbaka. Våra samtal har blivit öppnare och mer förutsättningslösa. Jag upplever också att han fått en ökad tillit till mig.

Jag kan ta ett steg tillbaka och pendla mellan närhet och distans på ett mer medvetet sätt än tidigare.

Vilka viktiga insikter tar du med dig?

Den kanske viktigaste är att jag har upptäckt en ny dimension hos mig själv. Det kräver dock fortsatt mycket träning. Jag ramlar ofta och mycket tillbaka i vanemönster och autopilot.

En annan insikt handlar om timing. Jag gick en 8-veckorskurs i Mindfulnessbaserad Stressreduktion, MBSR, för ca sex år sedan. Då var jag inte redo att ta till mig kunskaperna. Jag hade inte samma förståelse och upplevde inte samma sak under övningarna. På den tiden var min tillvaro full till bristningsgränsen och stressnivån så hög att jag omöjligen kunde landa i något överhuvudtaget. För att kunna ta till mig Mindfulness hade jag först behövt plocka bort något annat.

Det är också viktigt att hitta en instruktör som kan förklara på ett sätt som slår an till det egna sättet att förstå och uttrycka sig. Att förklara Mindfulness verbalt – med ord och intellekt – är en svår uppgift, om än ej omöjlig. Mindfulness måste upplevas genom att insikter byggs inifrån och ut, dvs från det egna icke-verbala upplevandet i kropp och känsla, till en mer verbal, språklig förståelse.