Emma Seger Instruktör MBSR

I sitt yrke som kurator inom ASIH (Avancerad sjukvård i hemmet) möter Emma ofta patienter i livets slutskede, och som yrkesverksam inom palliativ vård – en helhetsomhändertagande vårdform som syftar till att ge förbättrad livskvalitet till den svårt sjuke – samarbetar hon ofta med olika yrkesgrupper som sjuksköterskor, läkare, fysioterapeuter, arbetsterapeuter, sjukgymnaster, dietister och andra kuratorer.

Berätta lite om ditt yrke, Emma. Vilken typ av patienter möter du?

– Jag möter patienter som befinner sig i det värsta skedet i deras liv. Ofta har de fått besked om att de har en obotlig, livshotande sjukdom. Min roll som kurator handlar mycket om att hjälpa patienter att sätta ord på vad de känner, tänker och upplever. Jag arbetar utifrån ett helhetsperspektiv som innefattar psykologiskt, socialt och andligt/existentiellt stöd.

Vad betyder mötena för dig personligen?

– Det är en väldigt unik och intim upplevelse. Jag blir inbjuden i deras livsvärld, i deras innersta känslovrå, i deras hem och ofta tillsammans med deras familjer. Patienterna jag möter står inför en situation de aldrig har hanterat förut. Vad en person behöver i denna situation skiljer sig åt, men en gemensam nämnare för många är att känna trygghet.

– Mitt sätt att förmedla trygghet påverkas mycket av den tillit jag känner till mig själv i mötet med patienten. Jag har genom att öva medveten närvaro tydligare lärt mig tolka vad som händer i mötet med patienten och jag har lättare att hantera svåra känslor som uppstår i ett möte.

Hur använder du mindfulness i ditt yrke?

– Jag använder det ofta som ett förhållningssätt för att samtala kring svåra ämnen. Till exempel är de känslor och tankar som patienten har inför döden inte något som behöver ”fixas”. Detta tillåtande förhållningssätt kan vara otroligt välgörande. Patienten tillåts känna de känslor som är där för stunden – och vi utforskar känslan tillsammans, med respekt för patientens gränser.

Att jobba inom vårdsektorn kan vara slitigt. Folk i vården vittnar ofta om hur de tvingas sätta andras behov framför sina egna. För Emma har dock insikten om att man behöver ta hand om sig själv för att kunna hjälpa andra varit avgörande, menar hon.

– Har jag till exempel haft ett svårt samtal med patient brukar jag ta en liten promenad för att rensa tankarna innan jag åker till nästa patient. Mindfulnessövningarna har gett mig en ökad närvaro och har fört mig närmare patienterna. Tack vare dessa verktyg kan, och orkar, jag ha större kroppslig och emotionell närvaro. Patienternas tankar, känslor och upplevelser når mig på ett djupare plan – och jag kan bemöta dem på ett djupare plan tillbaka. Mötena som uppstår är väldigt fina. Samtalen blir meningsfullare, och får ett större värde för både patienten och för mig som kurator.